Aktier, pensionärer och smörgåstårta

Att besöka Ericssons årsstämma är helt klart en speciell upplevelse, det är inte var dag man befinner sig i en stor mässlokal med 1000 sittplatser, Michael Treschow, ekonomireportrar och ett trettiotal Nackademinelever. Den första tanken som slår mig är hur många av de äldre besökarna som är här primärt för att äta av den uppdukade smörgåstårtan? Jag slår snabbt bort tanken och funderar istället på hur stämman ska uppfattas av våra elever och hur de ska kunna relatera till det som sägs utifrån sina ekonomikunskaper?

Stämman börjar som sig bör på ett högtidligt, formellt och lite stelt sätt, men jag måste erkänna att det känns lite speciellt då stämmans ordförande nämner vår skola och tackar för att vi har kommit hit. Detta följs av en presentation av bolagets verksamhetsår, varpå en öppen frågestund följer. Detta är stämmans höjdpunkt, då det är både imponerande och spännande att se hur företagets VD bemöter frågor från sina aktieägare.

Då vi anser att det blivit dags att diskret avvika, stämman håller förmodligen på i flera timmar till, kan jag inte låta bli att tänka lite på min ursprungliga fundering (och då menar jag inte den om pensionärer och smörgåstårta). Hur uppfattades det här egentligen av våra elever?

Jag överlägger med mig själv och kommer fram till slutsatsen att det har varit ett bra och spännande studiebesök och känner mig väldigt belåten då det slår mig att våra elever förmodligen har bättre koll på företagsekonomi än vad flertalet av de som köper aktier i Ericsson faktiskt har. Leende tänker jag vidare att det inte är omöjligt att vi en dag sitter och lyssnar på dem då de talar inför sina aktieägare!